Fuktkällor

Fukt kommer från olika håll

Lite förenklat brukar man tala om sex olika fuktkällor: markfukt, byggfukt, kondens, nederbörd, oförmodad eller medveten utströmning och övriga källor.

Markfukt

Markfukt kommer från nederbörd och grundvatten och binds i jordmaterial eller spricksystem. Även om grundvattennivån ligger långt under husgrunden kan fukten komma i kontakt med husgrunden genom kapillär stigning eller i ångfas. Det innebär att fukten sugs upp kapillärt från grundvattenytan i finporiga jordarter eller så vandrar fukten i form av vattenånga upp i skikten ovanför grundvattenytan.

Den relativa fuktigheten (RF) i markens porsystem är 100 procent. Andra porösa material som betong, trä, gips som ligger i kontakt med marken fuktas upp till i princip samma RF-nivå. Precis som materialet torkas av torr luft, blir det fuktigt av fuktig luft. För att komma tillrätta med markfukt krävs konstruktivt fuktskydd.

Byggfukt

Byggfukt kan till exempel komma från gjutna betongplattor som inte har fått torka ut ordentligt efter byggnationen. Det är överskott av fukt som lagrats i byggnadsmaterial och som frigörs och förångas efter att materialet har byggts in i byggnaden.

Kondens

Kondens är vatten som fälls ut ur vattenånga när varm luft möter kallare ytor.

Regn eller snö

Regn och snö kan komma både rakt uppifrån och från sidan i form av slagregn om det blåser samtidigt . Vattnet kan läcka in genom otätheter och komma in genom sprickor och spalter i väggar och tak. Vattnet kan också sugas upp av material och på så vis öka mängden fukt i konstruktionen.

Markvatten är vatten som finns i zonen mellan markytan och grundvattenytan. Markvattnet bildas av nederbörd som regn eller snö, eller kommer kapillärt från grundvattenzonen. Vatten som inte binds kapillärt till jorden går att dränera bort.

Huvudsyftet med dränering är att: 

• Leda bort vatten från markvattenzonen till en lägre nivå. Det innebär att vatten som inte är kapillärt bundet dräneras bort till grundvattenytan eller liknande där vattnet inte längre kan skada byggnaden.
• Bryta kapillärtransporten mellan byggnaden och markvattenzonen.

Dräneringssystemet består i princip av ett dränerande skikt vid grundmurar och under golv, plus en dräneringsledning som läggs längs med grundmuren med fall nedåt.

Kapaciteten hos dräneringssystemet avgörs av fyllnaden materialens genomsläpplighet och mängden finpartiklar som riskerar att täppa till öppningarna i dräneringsledningen.

Med dränering går det också att sänka grundvattenytan. Men då krävs att vattnet genom fall leds till en lägre grundvattenyta eller annan uppsamling, och att jordarterna omkring inte har alltför stor genomsläpplighet. Därför brukar det behövas en pump för att transportera vattnet till spillvatten- eller dagvattensystemet.

För att ta reda på förutsättningarna bör man alltid genomföra en geohydrologisk undersökning innan grundvattenytan sänks med konventionell dränering.

Medveten utströmning

Begreppet oförmodad eller medveten utströmning beskriver allt vatten som tillförs en byggnad. Ett exempel på medveten utströmning är vatten som kommer från våttorkning av golv.